Privat nr

Det är inte så mycket jag är rädd för i livet längre. Men en sak skrämmer mig så fruktansvärt, när Privat nr ringer. Så många gånger har det ringt från sjukhuset från just det nr. Tidigare kunde det vara Mattias tills han bytte telefon. Nu kan det även vara Ikea men det är extremt sällan. De ringer från mobilen istället. Så nu för tiden när det ringer från det nr stannar mitt liv. Kan inte kontrollerna det. Jag kör ett mantra att "det kanske inte är något". Om och om igen. Till ingen nytta. Djävulen (den starka) i min hjärna blir så kopiöst stark. Alla "kloka" tankar har ingen chans. Vissa personer tänker säkert att jag är nojig, svag eller hypokondriker. Om det ändå vore så lätt. Men att leva med en allvarlig sjukdom som man inte vet så mycket om, kan jag inte bortse ifrån. Jag känner mig ofta frisk. Svårt att förstå när jag sitter hos Michael. Vad då sjuk?? Jag? 

Men sist när jag satt där sa han att han har hand om personer som är ännu sjukare än mig. Men vaddå? Jag är ju inte sjuk. Kan inte ta in det. Men när Privat nr ringde idag så flög jag in i sjukhustankarna igen. Hatar! Det var från sjukhuset. Hematologen. De ville meddela att studien som jag varit med om är avslutad. Jag grät av lycka. Så där fulgråt..
Jag gick ner på knä och tackade någon där uppe. Fånigt? Kanske det men ansträngningen är fruktansvärd.